2019

Så lider 2019 mot sitt slut. Mest utmärkande för året är nog äldsta sonens växtkurva. Nu är han både längre och har större fötter än mig.

Sedan augusti har jag ont i ena axeln. Fysioterapeut och läkare är inkopplade, får se i vår hur vi går vidare. Smärtan är bara i vissa rörelser så det går ganska bra men inte helt.

Mannen jobbar på med sitt och är nöjd och glad. Mitt jobb har under hösten varit helt okej och min ork och energi är fortsatt bra. Tänk vad dränerad på ork jag var förut och vilken tur att jag lyckades vända det!

2020 kommer som vanligt startas i Övik hos vännerna där. Sedan när jag fyller blir det partaj. Igår bokad jag städfirma som ska städa efter festen åt mig. Lifehack😊

I somras åkte vi med vänner till Singapore och Malaysia. Att få åka tillbaka till Perhenthian och Redang samt ha kompisar i samma åldrar för både barnen och oss vuxna att hänga med. Så lyckat!

Hässelbyloppet 2019

Vilken strålande dag. Förberedelserna och förutsättningarna var toppen. Hade en lugn morgon med avokadotoast och gröt till frukost. Toalettbesök avklarat och påfylld med en energibar och en resorb innan jag cyklade iväg till starten. Parkerade cykeln vid målet och joggade runt lite innan jag ställde mig i längst fram i startfållan. Solen sken och värmde. Vinkade till en jag kände och bara njöt av att vänta på att få springa iväg. Kände ingen press att jaga en bra tid för jag har inte tränat löpning så som jag borde för att ha några förväntningar. Starten gick och jag sprang i mitt eget tempo utan att dras med när det gick lätt ökade jag och när det kändes jobbigt saktade jag ned lite och när orken kom tillbaka drog jag på igen. Tänkte på att korta stegen och njuta sv solskenet. Efter 5 kändes det lite tungt men efter 8km gick det lätt igen. Såg att jag hade en bra tid på gång och hade världens längsta spurt😊

I mål mötte jag min gamla körkompis och sedan hejade in svägerskan i mål innan jag cyklade hem igen😊 Så nöjd med mig själv.

Skriver ned detta för att minnas till nästa år. Gröt, avokadotoast (inte ägg), chokladchip cliffbar, resorb. Shorts, höga strumpor

Att fira?!

I morgon är det förskolansdag. I år är det första året som jag firar den på en ny arbetsplats. Inget stort ansvar som hänger på mig, vad skönt. I år blir det mer njuta än stressa, ha haa. Men samtidigt lite sorgligt. Stjärnorna ville sig så att jag idag hann med ett besök på den gamla arbetsplatsen och fy vad mysigt att få krama om barnen och vännen S. Tänk vad livet är märkligt. Jag spelade lite boll och kramade lite extra på den som mest behövde det.

Kort comeback

Det blev ingen orkester comeback på riktigt för mig. Inte just nu. Så nöjd med att jag fick prova och alla var jättegulliga och välkomnande. Men redan när jag satt där och lyssnade på gubbarnas anekdoter från svunna tider insåg jag att jag inte prioriterar det här. Visst, super kul och mysigt att hänga i gemenskap men också stressande. Kom igen liksom. Så jag lägger tillbaka min fiol på hyllan för ännu en tid framöver. Men med stärkt självförtroende om att jag kan om jag vill och när jag vill.

Att omge sig med rätt personer!

Idag skulle jag helt plötslig ut ur den så kallade komfortzonen. Då gäller det att söka styrka från rätt håll. Självklart från sig själv men även i mitt fall, att inte lyssna så mycket på mig själv. Jag vände mig till en trygg vän med gott omdöme. Allt som behövdes var några väl valda ord från henne och vips hade jag bestämt mig för att våga. Rätt person på rätt plats vid rätt tidpunkt som jag så lämpligen fått lära mig genom vidareutbildning på nya jobbet. Lite cred ska väl även kära maken ha för han hjälpte också till med att vara positiv idag.

Så vad gjorde jag då? Jo jag spelade fiol i en orkester ikväll minsann. Och jo det var roligt och nej, jag behövde inte skämmas. Men om det blir någon fortsättning återstår att se.

Energi

Att inte göra slut på all sin energi under en dag på arbetet leder till att det finns energi kvar när jag kommer hem. Att pojkarnas kvällsaktiviteter är i stort sett noll så här i November hjälper nog till för att göra känslan av ostressig tillvaro än bättre.

Bild från vår övernattning på Grand Hotell.