Vi startade dagen med en buss som gick sönder så efter en rask promenad hann vi iaf med pendeln till stan. Vi lämnade in våra överdragskläder och solen kikade fram försiktigt bakom molnen. Kön till bajamajorna var allt för lång så vi fick huka i buskarna i gott sällskap med flera andra, vilken ”Rumpchock”
Sedan var det dags. Jag vet att jag sprang på lite väl snabbt men å andra sidan visste jag inte hur bra form jag är i. Det flöt på ganska bra till en början. Första 5km kände jag mig så lätt och stark. Vid 18km not so much. Fick håll och trötta ben så jag drog ned på tempot endel. Stannade och drack två gånger av sport drycken (för att ha testat sorten innan maran) och påminde mig själv om att loppet idag bara var en del på vägen till det riktiga målet om en månad. Min moster stod och hejade vilket var grymt peppande. I mål på 1.41.37 så nästan lika snabbt som ifjol och jag är jättenöjd med min prestation.
storyoftes 