Alltså det här väsandet i mina lungor…I går började jag äta antibiotika kur nummer 2. Ny sort.
I morgon tänker jag att ljudet kommer försvinna. Positiva tankar!
Jag mår tack och lov helt okej för att vara sjukskriven och ha lunginflammation. Orkar hämta och lämna barnen, laga middag och måla naglarna och sånt😉. Tur det när mannen är på annat håll med jobbet.
.
Idag piggade jag upp mig med lite färg
Det blir verkligen inte snabbt bättre. Jag har gått några långsamma promenader, vilat, tittat på tv och sovit i vad som känns i hundra år. Det som varit trevligt är att jag, medan jag promenerat har lyssnat på maratonpodden. Där har jag lyssnat till olika coola löpare, en tjej sprang upp för berg. Herregud ibland får man perspektiv på sitt Svensson liv.
Jo städat blev det i långsam takt och inte av bara mig under lördagen. Sedan under dagen började det göra riktigt ont i bröstet när jag hostade. Sådär ont att jag fick be J att hålla runt bröstkorgen och trycka när jag behövde hosta. Så då insåg jag ju att det inte skulle bli jobb utan ett nytt läkarbesök på måndagen. Efter lungröntgen och lite blodprover fick jag i tisdags antibiotika mot lunginflammation orsakad av mykoplasmabakterier.
I lördags var det äntligen dags för det där smokingbröllopet vi längtat till så länge. Förutsättningarna kunde varit bättre och när jag gick upp för att åka till frissan på morgonen ville jag nog helst helst dra täcket över huvudet och ställa in hela dagen. Men med panodil i kroppen fick jag den lilla energin som krävdes för att faktiskt orka med hela dagen och kvällen helt okej. Barnvakten kom vid 11 och då åkte vi in till hotellet och checkade in och bytte om. Sedan en taxi till kyrkan där en fantastisk vigselcermoni ägde rum. Att Shirley Clamp var där och sjöng tre låtar var ju liksom pricken över iet.
Sedan en promenad till en lummig innergård där det serverades smörgåstårta och bubbel. Därefter blev det en båttur för hela sällskapet innan vi släpptes av på Långholmen där middagen och festen ägde rum. Under båtturen hade jag en liten dipp men som tur var piggnade jag på mig igen. Såpass att dansa och härja ända till 02 var möjligt. Det blev en kul kväll och jag är tacksam att Js kollega har en hejdundrande trevlig sambo. De ska gifta sig nästa år, så har man tur blir man bjuden.
Det är en sak att vara hemma och vabba ett sjukt barn. Då brukar jag njuta av att få en bonusdag hemma. En dag att städa på brukar det bli. Det trodde jag att jag skulle göra i torsdags för en vecka sedan. När det sedan kom till kritan blev det jag som var mest sjuk av oss och när jag nu en vecka senare fortfarande ligger i sängen den tid som barnen (som är friska sedan länge) är i skola/förskola känns det inte lika skoj längre. Igår trodde jag det skulle vända. Jag var pepp på att torsdagen skulle bli den där pigga städdagen jag väntat på. Men istället sov jag 12-15 helt däckad. Men idag då?! Visst är det liiite bättre nu?! Kanske jag har krafter nog i morgon? Hoppas.
Förra helgen var det tur att jag inte var anmäld till tjejmilen och den här helgen är det tur att jag inte planerat att springa halvmaran. Det hade aldrig gått! Men den 12 oktober ska jag ju springa ett 10km lopp och nu längtar jag efter att bli frisk och få ge mig ut i spåret igen. Men just nu känns det avlägset.
Over and out.
Idag ville L följa med sin kompis och prova på sjöscouter. Kul att han på eget initiativ ville prova något nytt. Att han dessutom kunde åka dit och hem med kompisen blev extra slappt för mig. När J kom hem efter champagne provning drog jag ut på en löprunda. 12,5 km blev det inkl. två varv i det nyrenoverade spåret i närheten.
storyoftes 