Marathon 2017

Igår sprang jag mitt andra Marathon. Jag hade svårt att i förväg förutse hur det skulle gå. Jag har ju tränat helt okej men samtidigt inte alls haft många långpass. Det skulle straffa sig visade det sig. Fram till 17km var allt lugnt. Flåset var bra och kroppen kändes pigg. Jag njöt av att se publiken och av att det var perfekt löparväder. Fram mot 21km började jag känna av något konstigt i skon, som om det låg nåt och skavde. Dessutom var det som jag mentalt ställt in mig på att besöka den där bajamajan som jag visste skulle komma. Så när magen började krampa och det där i skon behövdes fixas tog jag en kort paus.

Sedan var det som vanligt segt ute på djurgården och jag längtade in till stan och publiken igen. Vid slottet andra varvet kom 3.45 flaggorna ikapp mig och sedan var det som om varje steg blev tyngre och tyngre. Jag var inte trött i flåset eller i huvudet men benen lydde inte. Det gjorde ont i ljumsken, i knäna och på trampdynorna. Jag peppade mig själv att höja tempot men poff så gick det sakta igen. Framemot 38km såg jag på klockan att jag skulle komma in under 4 och det var ju min önskan så motivationen fanns nog inte riktigt där heller. Samt att jag verkligen inte ville gå sönder, med semesterresan framför mig. Jag kom i mål på 3.53 bara 4 minuter långsammare än 2015 och det är jag jättenöjd med!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s